Start · Grunden

Fast mark i stället för träsk

Obs: workshoparna hålls bara på tyska.

Stabilitet är det som håller under belastning. Varför båda workshoparna börjar med ett stadigt fotfäste, varför det knappt går att öva direkt och varför det kommer före uppfattningen.

Vad jag menar med stabilitet

Du känner igen det: Något händer som du inte hade räknat med. I det första ögonblicket visar det sig var du står.

Med Ricos ord

Att vara stabil betyder att man, vad som än händer, först håller sig lugn i det första ögonblicket, och sedan tänker efter eller beter sig instinktivt rätt, eftersom man har ett stabilt underlag.

Rico Brunner

Tre saker ryms i det: ett underlag som bär. Lugn i det första ögonblicket. Och ett beteende som passar efteråt, genomtänkt eller ur magkänslan. Inget av dem är en känsla. Det är villkor.

Jag beskriver det gärna med marken under fötterna.

Stabil betyder inte heller att det alltid är vackert väder. I min modell står en stabil del av energifältet kvar i regn, i hård vind och även i storm. Belastning hör till. Stabilitet är det som håller under den.

Varför den inte går att öva direkt

Den vanligaste frågan jag får är: Hur blir jag stabilare? Mitt första svar är en begränsning. Med själva stabiliteten går det bara mycket svårt att arbeta.

Det har med mekaniken att göra. Ett energifält strävar inte efter stabilitet. Det strävar efter lugn. Om något för in oro svarar fältet med en motrörelse och hittar tillbaka till lugnet. Lyckas det gång på gång bildas stabilitet. Den är en bieffekt och inget mål som går att styra mot.

Det som går att göra är därför något annat: ge fältet utrymme där stabilitet kan bildas. Mindre av det som ständigt sätter dig under tryck. Fler ögonblick där du är hos dig själv. Den enklaste formen av det är grundövningen under Att vara hos dig själv.

Varför jag inte börjar med överbelastningen

Det närmaste vore att gå emot överbelastningen. Jag ser det tvärtom.

Med Ricos ord

Om jag är överbelastad till 90 %, så har jag fortfarande 10 % stabilitet.

Rico Brunner

Det är den delen jag riktar blicken mot. Dit uppmärksamheten går, där får något tyngd. Den som ständigt sysslar med överbelastningen ger den ännu mer av det. Den som sysslar med det som bär ger den delen tyngden.

När du inte känner något som bär

Den som befinner sig mitt i en svår tid känner ofta inte alls den bärande delen. Då hjälper en annan fråga.

Med Ricos ord

Om jag går ut ur den här överbelastningen och koncentrerar mig på det, om jag inte känner vad som gör mig stark, då känner jag vad som gör mig gott.

Rico Brunner

Själva aktiviteten spelar då en mindre roll. Hur mycket tålamod det kräver är olika för varje människa och går inte att planera.

Varför fotfästet kommer före uppfattningen

Många som kommer till mina workshopar uppfattar mycket. Men att uppfatta mer är inte automatiskt bättre. Den som känner mer än hon eller han kan bearbeta blir överbelastad.

Med Ricos ord

Jag har en öppen uppfattning. Allt kommer in. Jag kan inte skilja på saker. Det är som om jag hemma lyfter av dörren från gångjärnen. Vem som helst kan komma in.

Rico Brunner, workshop

Utan ett stadigt fotfäste blir uppfattningen större, men förmågan att skilja på saker blir inte bättre. Kraften ligger därför inte i uppfattningen. Den ligger i att du är hos dig själv. Ju mer du är hos dig själv, desto tydligare blir det du uppfattar.

I workshopen ställer jag två människor bredvid varandra. Båda övar i två år. Den ena övar bara sin uppfattning, den andra bara sitt fotfäste.

Med Ricos ord

Då kan den som bara har arbetat med sin stabilitet uppfatta bättre efter två år. Eftersom hon eller han genom en större stabilitet, en större grund, kan känna fler saker och också kan bearbeta dem.

Rico Brunner, workshop

Därför börjar ”Lära sig hela” med grundövningen, och uppfattandet kommer till först senare. I ”Lära sig uppfatta” är du efter varje övning två och två åter två minuter hos dig själv, innan nästa börjar.

En annan början för varje läge

Om du just nu är mitt i en svår tid börjar det med små ögonblick då ingenting överbelastar dig. Mer än så begär ingen av dig här.

Om du har hittat din mark och vill hålla den visar vardagen dig var du står. Tydligast i det första ögonblicket, när något oväntat kommer.

Om du vill vidare, i uppfattningen eller i arbetet med andra människor, är det stadiga fotfästet förutsättningen för allt annat. Mer om det under Om du själv vill arbeta med människor.

Ofta befinner sig en människa i flera lägen samtidigt: i familjen på ett annat sätt än i arbetet, i en relation på ett annat sätt än när hon eller han är ensam.

Vanliga frågor

Kan jag arbeta direkt med min stabilitet?

Bara med svårighet. Stabilitet bildas när ditt fält gång på gång hittar tillbaka till lugnet. Du kan ge den utrymme: med grundövningen under Att vara hos dig själv och med ögonblick som gör dig gott.

Betyder stabil att ingenting längre kan välta mig?

Nej. Stabil är den som förblir lugn i det första ögonblicket och sedan handlar passande. Regn, vind och storm finns ändå.

Känner jag hur stabil jag är?

Oftast knappt. Det som är normalt för dig lägger du inte märke till. Hur du ändå ser var du står finns under Fortsätta öva hemma.

Måste jag redan vara stabil för att komma till en workshop?

Nej. Båda workshoparna börjar just här. Viktigare är att du ser dina egna gränser. Mer under Att se den egna gränsen.

Varför ska jag inte sysselsätta mig med det som överbelastar mig?

För att det då får mer tyngd. Blicken på det som bär ger den delen tyngden.

Så går det vidare

Övningen som båda workshoparna börjar med står under Att vara hos dig själv. Varför uppfattande och att skilja på saker går att lära sig står under Ett hantverk, ingen gåva.