Lära sig uppfatta · Det här lär du dig

Lära sig skilja

Obs: workshoparna hålls bara på tyska.

Kärnan i båda workshoparna. Frågan är inte om du uppfattar något, utan varifrån en varseblivning kommer och vad den exakt säger. Att skilja betyder att fråga vidare, ett vägskäl i taget.

Lita på eller pröva?

I en workshop sa en deltagare till mig att hon inte litade på sin varseblivning. Så snart hon uppfattade något kom känslan att hon bara inbillade sig alltihop.

Med Ricos ord

alltså om du nu skulle fråga mig, litar jag på min varseblivning? Nej. Jag litar inte på min varseblivning, för jag kontrollerar den hela tiden.

Rico Brunner, workshop

Jag sa till henne att det är en bra början. Den som ifrågasätter sin varseblivning har redan gjort det viktigaste. Det handlar om att ändå fortsätta öva, så länge tills du märker om det du ser stämmer eller inte. Då försvinner känslan av inbillning av sig själv.

Den känslan är för övrigt ingen prövning. Den är överbelastning, eftersom du ännu kan det för lite. Den säger ingenting om huruvida din varseblivning var rätt eller fel.

Sex frågor om var en impuls kommer ifrån

När något rör sig inom mig frågar jag mig var det kommer ifrån. Är det något som någon har intalat mig? Önskar jag mig det? Föreställer jag mig det? Tänker jag det? Känner jag det? Eller uppfattar jag det?

Den här åtskillnaden lyckas bara med övning. I början ställde jag mig framför allt en enda av de här frågorna. Du kan pröva den redan i dag.

Med Ricos ord

Det gjorde jag själv i början, genom att alltid fråga: Är det nu min önskan eller passar det till honom?

Rico Brunner, workshop

Prövningen är ingen misstro. Den är skälet till att jag kan följa min varseblivning. Om du säger ”se” eller ”känna” spelar ingen roll. En del säger så, andra på ett annat sätt.

Den första frågan vid varje blick in i ett fält

När jag tittar in i ett energifält och ser något ställer jag först en fråga: Har människan orsakat det själv, eller har det kommit utifrån? I workshopen övar vi det på lycka. Är någon lycklig för att hen har lärt sig att vara lycklig? Eller för att hen just är förälskad? I det andra fallet hänger lyckan på något som kan gå över igen.

Med skuld har den här frågan ingenting att göra. Den frågar efter ursprunget, inte efter en dom. För den gäller en sträng regel:

Med Ricos ord

Och om jag inte är säker på om det är självförvållat eller orsakat utifrån, då får jag inte ställa nästa fråga. För annars kan jag lika gärna singla slant.

Rico Brunner, workshop

En fråga vid ett öppet vägskäl ger ett svar som ser ut som ett resultat och ändå bara är en slantsingling. Hur övningen till det går till står under Vad vi övar i workshopen.

Varför varje svar bestämmer vad du ser efteråt

Varje fråga har två utgångar. Med tre frågor blir det åtta möjliga vägar. Med tio ja-nej-steg blir det över tusen, med tjugo över en miljon.

De här siffrorna låter överväldigande. Men du behöver inte se alla vägar. Du behöver bara känna igen vilket vägskäl som är det rätta just nu. På det koncentrerar du dig, steg för steg.

Den som svänger fel tidigt kan fortfarande rätta till det senare. En viss insikt når hen dock inte längre på den vägen. Därför tar vi oss tid i övningarna och låter olika möjligheter finnas innan vi bestämmer oss.

Frågor som för vidare

Stanna inte vid den första förklaringen. Fyra frågor hjälper till: Varför är det så? Hur påverkar det? Är det verkligen ett problem? Finns det andra skäl till det?

Ofta betyder att skilja också att utesluta. Ett exempel: Före en resa finns en rädsla. Är det själva resan? Du känner efter och märker att det inte är resan. Du frågar vidare och hittar oron för någon som stannar kvar. Också det kräver övning innan det lyckas.

Vad du ser och vad du bara antar

Med Ricos ord

Och den största faran i det energetiska arbetet är att man gör antaganden.

Rico Brunner, workshop

När jag tittar på en vägg frågar jag mig inte om den är av trä. Antingen ser jag att den är av trä. Eller så säger jag: ingen aning, det kan också vara något annat. Då spekulerar jag inte. Det som ligger mellan de två är antagandet: ett tillägg som passar bra, men som inte är sett.

Det finns en tredje möjlighet. En varseblivning som du inte förstår får du låta stå kvar. Du förklarar den inte som fel, utan tar dig an den igen senare. Det kräver mod. Själv hade jag en period då jag uppfattade så mycket att jag frågade mig om jag höll på att bli tokig. Jag sköt upp den frågan tills jag förstod tillräckligt för att kunna besvara den.

När det räcker

Att skilja kan också gå för långt. Den som alltid frågar vidare bygger till slut en stor historia och går vilse i den. Ofta är lösningen enklare. Och den som går igenom varje människa efter samma schema får felaktiga resultat, eftersom varje människa är olika.

Hos mig går skiljandet i dag snabbt och nästan av sig självt, eftersom jag har lärt mig det och övat det mycket ofta.

Var du än står just nu

När mycket strömmar in på dig hjälper frågan ”Är det här mitt eller hör det till den andra?” att skapa lite ordning. Vill du hålla kvar det du har hittat för dig själv, skyddar förmågan att skilja dig från att följa ett snabbt antagande. Och om du vill utvecklas vidare är den verktyget som du frågar noggrannare med. En människa kan stå på olika ställen i familjen, i en relation och i arbetet. Frågorna förblir desamma.

Vanliga frågor

Hur vet jag om jag bara inbillar mig det?

I början inte säkert alls, och det är i sin ordning. Känslan av inbillning är överbelastning av för lite övning. Den minskar när du övar och prövar i efterhand. Mer under Vad vi övar i workshopen.

Kan jag lita på min varseblivning?

Jag litar inte blint på min, jag prövar den hela tiden. Just därför kan jag arbeta med den.

Betyder ”orsakat själv” att någon är skyldig?

Nej. Frågan gäller ursprunget, inte en dom. Den avgör bara vilken fråga som kommer härnäst.

Måste jag hålla alla möjligheter i huvudet?

Nej. Det räcker att vid varje ställe känna igen det rätta vägskälet. Det du ser skriver du ner, så att huvudet förblir fritt.

Vad gör jag om jag inte hittar något svar?

Då säger du ”ingen aning” och låter det stå. Det är ett ärligt resultat. Ett antagande i dess ställe vore inget.

Är förmågan att skilja en begåvning?

Den är till största delen inlärd. Mer under Ett hantverk, ingen gåva.

Vad som oftast stör förmågan att skilja står under Varför även god varseblivning kan ta miste. Hur den övas i workshopen står under Vad vi övar i workshopen.