Två vägar som inte korsas

De två vägarna

Vad händer med det du skriver när du beställer, och var kommer Ricos arbete ifrån? Bilden visar båda sida vid sida.

Rico har sammanfattat skillnaden i en mening. Han kan inte arbeta i fältet utifrån det som någon säger till honom som bara känner verkningarna och inte ser orsakerna. Orsakerna går inte att känna, de syns bara i fältet.

Varför orsaken ofta ligger någon annanstans

Rico berättar en bild om det. Världens bästa maratonlöpare får plötsligt svårt att springa. Sedan kommer någon som tittar noga och ser: han har en tagg i foten.

Löparen hade kunnat beskriva exakt hur det känns att springa. Taggen hade han inte hittat med det. Ungefär så är det med ditt ärende. Du beskriver ärligt vad du upplever. Var det uppstår i fältet visar först blicken in i fältet.

Varför ingen kan beskriva sina orsaker

Du märker var det trycker. Du märker var du har det svårt och var något begränsar dig i vardagen. Var det har sitt ursprung i fältet går enligt Rico inte att läsa ut av det du känner. Det gäller enligt hans erfarenhet utan undantag. Det säger alltså ingenting om hur väl du känner dig själv.

Rico ser också vad det kan leda till. En del människor arbetar väldigt mycket med sig själva, sätter mycket i rörelse och utvecklas. Men eftersom de orienterar sig efter det som går att känna sätter de ofta in på ett annat ställe än där det uppstår. Ärlig ansträngning ersätter inte rätt ställe. Varför det är så förklarar sidan Varför ansträngning inte räcker.

Vad som skulle hända om ditt ärende styrde analysen

Rico har beskrivit noga varför han lägger ärendet åt sidan. Om han tog det som utgångspunkt skulle det gå så här:

1. Ärendet blir medelpunkten.Det är inte längre fältet som bestämmer var man tittar, utan din beskrivning.
2. Blicken styrs.Även utan att vilja det söker blicken då där det trycker. Rico kallar det en passiv påverkan.
3. Informationen visar följderna.Den beskriver vad som visar sig, och inte var det uppstår.
4. Analysen blir skev.Den rättar sig efter vad någon upplever, i stället för efter hur fältet fungerar.
5. Arbetet missar stället.Man skulle arbeta med följderna, och orsakerna skulle stå kvar.

Därför är ärendet enligt Rico till ingen nytta för analysen. Om han inte lade det åt sidan skulle det snarare skada den. Han har lärt sig att gå runt det.

Varför Rico måste lära sig att lägga det åt sidan

Att lägga ett ärende åt sidan låter enkelt. Rico säger öppet att det har tagit honom mycket tid. Det är samma disciplin som han också kräver av sig själv när det gäller hans egen kunskap.

Den som tror sig redan veta vad hen kommer att hitta ser enligt Rico till slut en blandning av fält och egen föreställning. Med ett förberedande samtal skulle det vara likadant. Det lämnar personliga intryck, och de står i vägen för en neutral blick på fältet. Därför behöver Rico för följeskapet på distans varken ett samtal eller ett foto.

Med ditt ärende gör han annorlunda än med ett foto. Han avvisar det inte. Han läser det, tar det på allvar som ditt behov och lägger det åt sidan för analysen. Mer om hur han hittar ditt fält utan uppgifter står under Hur Rico hittar och läser ditt fält.

Där de två vägarna möts

Åtskilda betyder inte att de två vägarna inte har något med varandra att göra. De gäller samma fält. Rico börjar med fältet som helhet och söker var orsakerna ligger och var det stockar sig mest. Enligt hans erfarenhet ligger de frågor som en människa kommer med då oftast inom de områden där verkningarna visar sig.

Ditt ärende och hans analys kan alltså passa bra ihop. De utgår bara från olika ändar: du från det du upplever, Rico från hur fältet är byggt. Om du senare hör en energifältsanalys och inte känner igen ditt ärende i den är det lika möjligt. Orsakerna visar sig ofta på ett annat ställe än följderna.

Där ditt ärende räknas och där det inte gör det

Inte heller i Dagens fokus går Rico in på de symtom som någon nämner för honom. Han ser vilka som verkligen utlöser överbelastning i fältet och reglerar trycket i hela fältet.

Vad det betyder för dig

Du behöver inte beskriva något rätt. Du behöver inte veta vad orsaken är, och du behöver inte hitta ord som hjälper Rico vidare. Det är en lättnad, och så är det menat.

Skriv ner det som är viktigt för dig om du vill. Eller skriv ingenting. Rico läser ditt fält lika noga i båda fallen.

Den som just nu bär mycket vill kanske berätta utförligt. Den som vill behålla det hen har nått skriver hellre ett stödord. Och den som vill komma vidare har ibland bara en riktning i huvudet. För analysen är det ena lika bra som det andra.

Vanliga frågor

Jag vet väl själv bäst var det hakar upp sig för mig?

Du vet bäst hur det känns och var det begränsar dig. Det kan ingen annan säga. Men var det uppstår i fältet går enligt Rico inte att läsa ut av det du känner. Till det behövs blicken in i fältet.

Ska jag då hellre låta bli att skriva mitt ärende?

Det bestämmer du. Rico arbetar precis likadant med och utan ärende. Att skriva ner det kan ändå löna sig, för din egen skull: senare ser du vad du började med. Hur du kan använda det står under Iaktta i stället för att känna efter.

Stör det om jag skriver väldigt mycket?

Nej. Rico har lärt sig att lägga det åt sidan för analysen. En lång text gör hans arbete varken noggrannare eller mindre noggrant.

Vad händer om jag tar fel och skriver något felaktigt?

Då händer ingenting. Ditt ärende styr inte analysen, alltså kan det inte heller styra den åt fel håll.

Kan mitt ärende ändå ha att göra med det som Rico hittar?

Ja. Båda gäller samma fält, och dina frågor ligger enligt Rico oftast inom de områden där verkningarna visar sig. Men det kan också vara så att orsakerna ligger någon helt annanstans.

Så går det vidare

Vad Rico läser i fältet står under Vad Rico läser i ditt fält. Varför egen ansträngning ofta sätter in på ett annat ställe förklarar Varför ansträngning inte räcker. Tillbaka till översikten: Ditt ärende.