Start · Forskning

Hur jag observerar

Hur iakttar man något som de flesta inte ser? Något mikroskop finns inte för det. Mitt verktyg är min uppfattning, och med den har jag lärt mig att iaktta så att jag inte förändrar något och inte läser in något.

Iaktta utan att förändra något

Mycket tidigt märkte jag att iakttagandet frestar. Man ser ett energifält som verkar svagt och vill genast göra något. Ännu finare är ett andra problem: ett energifält märker att det blir betraktat. Det anpassar sig till betraktaren och går in i en relation med honom. Då ser man inte längre hur det fungerar, utan hur det reagerar på en.

Jag var alltså tvungen att lära mig att vara så lugn och så mycket hos mig själv att ett energifält inte märker mig. Det var svårt, och det var avgörande för min forskning. Sedan dess kan jag jämföra: en gång iaktta utan att något rör sig, och en gång iaktta medan något sker.

”Och därför är iakttagandet en superkraft som hjälper till att förstå helheten.”

Rico Brunner

Det jag trodde att jag visste fick jag stänga av

En av mina största utmaningar var att lägga undan allt som jag dittills hade lärt mig om energier. Vårt huvud fyller i det vi bara ser delvis. Sedan urminnes tider har det varit livsviktigt. Den som ser en stor siluett vid skogsbrynet tänker genast på en björn och springer. Tar han miste är det inte farligt. Går han först fram och tittar kan det vara för sent.

När man iakttar ett energifält är det just den reflexen som är fällan. Man ser inte längre fältet, utan en blandning av fältet och sin egen filosofi, och böjer till det man har sett tills det passar. Därför har jag i årtionden iakttagit energifält utan att förutsätta kunskap. Min kunskap har vuxit ur de här iakttagelserna, inte tvärtom.

I början frågade jag mig gång på gång: är det här nu min önskan, eller passar det till den här människan? Jag vill se det som är, och inte det som jag önskar mig.

Ett, två år nästan bara uppfatta

Som ung man uppfattade jag väldigt mycket och tolkade mycket fel. Jag tolkade mycket och iakttog lite. Någon gång vände jag på det. Under ett till två år ägnade jag nittio procent åt att bara uppfatta och drog knappt några slutsatser. Under den tiden fann jag vägen in i energifältets mekanik, så som jag beskriver den i dag.

Så har det förblivit i dag: iakttagelse och analys utgör den största delen, slutsatserna bara en bråkdel. Ju längre jag uppfattar, desto fler detaljer och samband ser jag. Till slut behöver jag ofta inte tolka alls.

”eftersom uppfattandet till slut ersätter tolkningen, eftersom allt blir så uppenbart.”

Rico Brunner

Vänta tills filmen är slut

Du känner kanske igen det från bion. Efter tio minuter vet du hur filmen slutar. Efter en halvtimme vet du det igen, efter en timme också. Till slut blir det ändå annorlunda. Så är det också med energifält: den som tolkar för tidigt har fel flera gånger, och den som bygger sitt arbete på en feltolkning arbetar inte där energifältet behöver det.

Till att iaktta hör därför också att känna igen när en iakttagelse är avslutad. För mig slutade en session förr inte med sessionen. Jag iakttog ofta en människas energifält i flera dagar efteråt, tills jag förstod vad jag såg.

Tre faser, otaliga gånger

Min forskning hade tre faser, och jag har gått igenom dem otaliga gånger. Först iaktta utan att förändra. Sedan ifrågasätta mina egna slutsatser av iakttagelsen. Sist pröva om det jag har känt igen stämmer. Stämde det inte, började jag om från början.

En gång lade jag märke till något som jag inte hade räknat med. När jag känner igen ett energifält och förstår varför det inte fungerar, utlöser redan det en impuls i fältet. Jag upprepade det sedan många gånger innan jag trodde på det.

”Jag var mycket förvånad och upprepade det sedan många gånger för att se om det hade varit en slump.”

Rico Brunner

Från många håll, sparat i huvudet

En enda iakttagelse räcker inte för mig. Jag tittar på ett ställe från ett håll och kommer ihåg resultatet. Sedan från ett annat håll, sedan från ett tredje. Först när resultatet upprepas och bekräftas från många håll utgår jag från att jag har förstått hur något fungerar.

Jag skrev länge inte ner det. Jag har ett fotografiskt minne, och det inte för saker som står stilla, utan för det som rör sig. Därför märkte jag länge inte heller att jag har det. Jag ser ett energifält igen och vet var det har förändrats. Sedan frågar jag varför just där.

”Hade jag inte haft ett fotografiskt minne, hade jag aldrig kunnat göra det här arbetet med skriftliga anteckningar, eftersom flödet av information var mycket större än vad en människa kan skriva ner per dag.”

Rico Brunner

Vad jag har lärt mig av mina misstag

Självklart har jag tagit miste, till och med ofta. Hade jag tolkat något fel, ville jag inte bara veta hur det är rätt. Det som intresserade mig var varför feltolkningen hade uppstått. Vad hade jag förbisett? Vad hade jag inte tänkt på? Varför hade jag hanterat det fel?

Den frågan ställer jag mig än i dag. Ett misstag visar mig var min blick fortfarande har en lucka. Ibland beter sig ett energifält också först till synes ologiskt. Iakttar jag tillräckligt länge, ser jag att det i ett större sammanhang följer en egen logik.

Vad av det som finns i varje arbete i dag

Ur de här åren har det förlopp vuxit fram som jag arbetar efter än i dag. En del av mitt arbete är därför fortfarande forskning.

Simuleringen har jag också hittat genom iakttagelse. Jag kan i min uppfattning spela igenom hur ett energifält skulle reagera på ett steg, utan att störa fältet. Inom datavetenskapen finns sandlådan för det, ett avgränsat rum där man provar något utan att röra det system som är igång. Vid utförandet kan det ändå dyka upp något oväntat. Därför fortsätter jag att iaktta även då.

Hur de här fyra stegen samverkar i följeskapet på distans står i avsnittet Så arbetar jag.

Vanliga frågor

Märker mitt energifält att du iakttar det?

Jag har lärt mig att iaktta så att ett energifält inte märker mig. Annars skulle det anpassa sig till mig, och jag skulle inte se hur det verkligen fungerar.

Ser du bilder eller färger?

Nej. Jag ser inga bilder och inte heller någon aura. Jag uppfattar hur ett energifält är uppbyggt och var det fungerar eller inte. Det jag inte ser är till exempel var någon befinner sig just nu eller i vilken livssituation.

Kan man lära sig att iaktta så?

Uppfattning går att öva. Hos mig är den en stark medfödd förmåga, som jag har slipat med tusentals timmars övning. På mina workshops övar vi att iaktta, se Workshop (endast på tyska).

Vad händer om du tar miste?

Därför prövar jag. Kontrollen i slutet av varje arbete visar mig om det har inträffat som jag avsåg. Ett misstag är för mig material: jag vill veta hur det uppstod.

Så går det vidare

Vad jag har iakttagit med den här metoden och vilka grundsatser som har blivit av det står under Vad jag har observerat. Tillbaka till början av min väg kommer du under Min forskningsväg.

Avsnitt Forskning · Version 1.0 · 31.10.2026